.knääät.
Jahapp.. jag trodde att jag skulle få lov att sitta här framför datorn hela natten. Det verkade som så igår. Mitt knä har börjat strejka totalt, och de hoppar ur led lite titt som tätt. Oftast när jag bara sitter ner som vanligt. Jag vet inte vad det är jag gör, men när jag ska räta ut foten så går det inte. Sedan får jag triskas med knät ett tag och sedan brukar den hoppa tillbaka av sig själv och jag får halta några h.
Men igår när jag setat framför datorn och skulle gå å lägga mej, så hade knät bestämt sig för att inte sätta sig på plats. Jag satt framför datorn i säkert en timme o funtade på hur jag skulle fara. Att stödja sig på ett knä som inte är ok är inte det skönaste precis. Det slutade iaf med att jag hoppa på ett ben till sängen och somnade med obra knä. Och när jag skulle ta mitt första toalettbesök på natten, så vips, var knät i prima form.
Mysko de där. Borde verkligen tvinga läkarna att göra ngt åt de. Men jag orkar inte bråka med dom. Så länge man inte är elitidrottare så är man inte prio ett till operation. :/
Jaha vad ska man hitta på för någe idag då?
Igår var jag hela dagen i stan med pirre, mattias och tiina. Fast jag köpte ingenting. Slösade inte en enda krona. S¨å jag kanske ska göra ett nytt försök idag. Ikea kanske. FAst tråkigt att gå ensam. Kanske pirre vill följa med? Då kan jag äta köttbullar o slipper laga lunch. Eller ska jag ta en promenad och avsluta den med Haninge centrum?
hmm.. får se vad dagen för med sig. Hej hopp! :)
Men igår när jag setat framför datorn och skulle gå å lägga mej, så hade knät bestämt sig för att inte sätta sig på plats. Jag satt framför datorn i säkert en timme o funtade på hur jag skulle fara. Att stödja sig på ett knä som inte är ok är inte det skönaste precis. Det slutade iaf med att jag hoppa på ett ben till sängen och somnade med obra knä. Och när jag skulle ta mitt första toalettbesök på natten, så vips, var knät i prima form.
Mysko de där. Borde verkligen tvinga läkarna att göra ngt åt de. Men jag orkar inte bråka med dom. Så länge man inte är elitidrottare så är man inte prio ett till operation. :/
Jaha vad ska man hitta på för någe idag då?
Igår var jag hela dagen i stan med pirre, mattias och tiina. Fast jag köpte ingenting. Slösade inte en enda krona. S¨å jag kanske ska göra ett nytt försök idag. Ikea kanske. FAst tråkigt att gå ensam. Kanske pirre vill följa med? Då kan jag äta köttbullar o slipper laga lunch. Eller ska jag ta en promenad och avsluta den med Haninge centrum?
hmm.. får se vad dagen för med sig. Hej hopp! :)
.ett försök.
Jag ska göra ett försök att få ner några rader. HAr ingenting av värde att berätta. Men något ska jag försöka krysta fram.
Som sagt har ingenting spännade hänt. Vi var i dalarna i helgen vilket var trevligt som vanligt. Fast jag tror inte jag gjorde någonting. JAg var mest hemma och ruttna. Haha, fast det är bland det bästa jag vet. Att bara vara hemma.
Förutom nu. Nu vill jag inte bara vara hemma i våran lägenhet ensam och ruttna. Får se vad jag hittar på för att fördriva dagen.
Jag har seriöst funderat ¨på att införskaffa en personsökare. Ni vet en sån där som man hade förr i tiden. Som pep när någon ville ha tag i en. Sån man använde innan mobilens stora genomslag. Jag har försökt fråga min kära make hur en sådan egentligen fungerar och var man kan få tag i en sån. Men han skrattar bara åt mig och jag får inget vettigt svar ur honom.
Iaf så har jag planerat att dumpa min mobil helt o skaffa personsökare. Jag hatar att ha mobilen påslagen, det är ett stort stressmoment för mig. Jag blir galen på att jag hela tiden är kontaktbar. I helgen hade jag mobilen avstängd från tors till söndag kväll. Och oj vad skönt det var. ( största andledningen var att jag glömde laddaren i sthlm) Haha, låter som att min telefon ringer hela tiden, vilket absolut inte är sant, utan det är tanken på att jag är konstaktbar hela tiden som medför stress. Därför har jag nästan alltid mobilen på ljudlös. Bättre så. Och det är därför alla hatar mig när jag aldrig svarar i telefonen.
haha, jag kanske borde gå på terapi istället för att skaffa en personsökare. Jag menar såhär kan jag ju inte hålla på. Som en diva och vägra vara konstaktbar.. :D
Vad ska jag hitta på idag då? Jag har inte jobbat på ett par dagar nu. Henne jag vikade för har kommit tillbaka och jag jobbar bara extra när jag känenr för de. Tråkigt, jag vill inte gå hemma så mkt, men det är så jobbigt å jobba med dessa sammandragningar och en mage som är i vägen. Så tyvärr blir det inte så mkt jobb..:(((((
Min mage kurrar vilket betyder att jag borde laga lite lunch. Fast vi har ingenting hemma. Kanske borde handla? Gå ner och boka tvättstuga? Diska den feta diskhögen i köket? Eller kanske ta en promenad?
Jaa, jag verkar ju inte förbli sysslolös om jag lyckas slita mig från den här burken...
Som sagt har ingenting spännade hänt. Vi var i dalarna i helgen vilket var trevligt som vanligt. Fast jag tror inte jag gjorde någonting. JAg var mest hemma och ruttna. Haha, fast det är bland det bästa jag vet. Att bara vara hemma.
Förutom nu. Nu vill jag inte bara vara hemma i våran lägenhet ensam och ruttna. Får se vad jag hittar på för att fördriva dagen.
Jag har seriöst funderat ¨på att införskaffa en personsökare. Ni vet en sån där som man hade förr i tiden. Som pep när någon ville ha tag i en. Sån man använde innan mobilens stora genomslag. Jag har försökt fråga min kära make hur en sådan egentligen fungerar och var man kan få tag i en sån. Men han skrattar bara åt mig och jag får inget vettigt svar ur honom.
Iaf så har jag planerat att dumpa min mobil helt o skaffa personsökare. Jag hatar att ha mobilen påslagen, det är ett stort stressmoment för mig. Jag blir galen på att jag hela tiden är kontaktbar. I helgen hade jag mobilen avstängd från tors till söndag kväll. Och oj vad skönt det var. ( största andledningen var att jag glömde laddaren i sthlm) Haha, låter som att min telefon ringer hela tiden, vilket absolut inte är sant, utan det är tanken på att jag är konstaktbar hela tiden som medför stress. Därför har jag nästan alltid mobilen på ljudlös. Bättre så. Och det är därför alla hatar mig när jag aldrig svarar i telefonen.
haha, jag kanske borde gå på terapi istället för att skaffa en personsökare. Jag menar såhär kan jag ju inte hålla på. Som en diva och vägra vara konstaktbar.. :D
Vad ska jag hitta på idag då? Jag har inte jobbat på ett par dagar nu. Henne jag vikade för har kommit tillbaka och jag jobbar bara extra när jag känenr för de. Tråkigt, jag vill inte gå hemma så mkt, men det är så jobbigt å jobba med dessa sammandragningar och en mage som är i vägen. Så tyvärr blir det inte så mkt jobb..:(((((
Min mage kurrar vilket betyder att jag borde laga lite lunch. Fast vi har ingenting hemma. Kanske borde handla? Gå ner och boka tvättstuga? Diska den feta diskhögen i köket? Eller kanske ta en promenad?
Jaa, jag verkar ju inte förbli sysslolös om jag lyckas slita mig från den här burken...
.låtande tangenter.
Jag försökte ge mig på en uppdatering kl cirkus 2 i natt, men då började jimppe snurra lite vimmsigt i sängen och vaknade efetrsom våra tangenter låter så förbannat mycket när man skriver. Så jag ska fort göra en jätte kort uppdatering för jag ska vara hos mvc om några minuter! :) Jag tycker man ränner där mest hela tiden, och det lär väl inte bli färre besök nu på slutetappen.
Iaf så var jag och jimppe på den där förlossningsföreläsningen i onsdags. Och det var helt ok. Man fick goda bananer och saft i pausen! :) Jag lärde mig ingenting nytt, men jag tror jimppe tyckte det var mycket mer givande. DOm snacka mest om olika smärtlindringar osv. Fick inte se någon film på mammor som gormade. Lite besviken var jag! :D
" det flesta barnen föds mellan v 37 och v 41" Klunks. Det betyder att våran bäbbe kan pluppa ut om cirkus 5 veckor om den så behagar. Kääk. Det är liksom alldeles snart. Fast jag är inställd på att gå över minst 2 v och bli igångsatt. Det vore typiskt min tur. en pessimist blir aldrig besviken!
Och pirre o dom ska åka till florida alldeles snart. Och när jag insåg att beräknad förlossningsdatum infinner sig under deras tid i Florida, då fick jag lite smått panik...
Men nu måste jag chilla över till mvc. Vi får hoppas på bra värden och ingen havandeskapsförgifting. Man vet ju aldrig ifall jag har det och får lov å plocka ut ungen redan nu. Då kanske jag blir mamma redan idag. Coolt de skulle vara! :D :D Fast nää, det är nog bäst han håller sig inne i bulldegen ett par veckor till..
Iaf så var jag och jimppe på den där förlossningsföreläsningen i onsdags. Och det var helt ok. Man fick goda bananer och saft i pausen! :) Jag lärde mig ingenting nytt, men jag tror jimppe tyckte det var mycket mer givande. DOm snacka mest om olika smärtlindringar osv. Fick inte se någon film på mammor som gormade. Lite besviken var jag! :D
" det flesta barnen föds mellan v 37 och v 41" Klunks. Det betyder att våran bäbbe kan pluppa ut om cirkus 5 veckor om den så behagar. Kääk. Det är liksom alldeles snart. Fast jag är inställd på att gå över minst 2 v och bli igångsatt. Det vore typiskt min tur. en pessimist blir aldrig besviken!
Och pirre o dom ska åka till florida alldeles snart. Och när jag insåg att beräknad förlossningsdatum infinner sig under deras tid i Florida, då fick jag lite smått panik...
Men nu måste jag chilla över till mvc. Vi får hoppas på bra värden och ingen havandeskapsförgifting. Man vet ju aldrig ifall jag har det och får lov å plocka ut ungen redan nu. Då kanske jag blir mamma redan idag. Coolt de skulle vara! :D :D Fast nää, det är nog bäst han håller sig inne i bulldegen ett par veckor till..
.en helt ny vecka.
En helt ny vecka har tagit sin början. Egentligen skulle ska jag jobba fram till onsdag, men efter att ha jobbat min värsta dag inom arbetslivet någonsin så vägrar jag jobba på ett par dagar. På onsdag ska jag nog vara i form igen! :)
Iaf så jobbade jag dag på lördagen och började jobbet kl 06.45. Så hemifrån fick jag lov att gå ca kl 05.45. Jag trodde att det skulle vara morgon och full rulle ute vid den tiden som vanligt. Men ack så fel jag hade. Ute var det beckmörkt, spöregn och knäpptyst. Klunks! Jag som skulle gå ensam till tåget. Och jag som sett massa mysko gubbar i buskarna dom senaste dagarna. (Massa var lite att ta i, men en iaf). Jag brukar inte vara rädd, ibland är jag mindre försiktig än vad jag borde, men just den här morgonen var extra kuslig.
Jag väckte jimppe och förklarade för honom att jag oikeesti var lite skakis för att gå ut.
Jag - Jag är oikeesti rädd för att gå ut. Det är bara jag och alla som vill mig något illa som är ute kl 05.45 på en lördagsmorgon. Alla odds är som gjorde för att jag ska bli våldtagen och mördad.
Jim - Jaa, verkligen.. zzzzz
Jag- Men jag ringer dej om de är nån som håller på å mörda mig...
Jim- Zzzz.. inget svar.
Det var all stöd jag fick, så ei siinä muu auttanu ku lähtee käveleen. Aja, jag kom fram helskinnad. Men jag förundrades över hur Sthlm kan ligga så tyst och öde tidigt en lördagsmorgon.
På jobbet gick jag ett schema som innebär cirkus 7km gå i kuperad terräng. En massa backar upp och ner. Och det var ungefär vid kl 12 känslan att detta var den värsta dagen infann sig.
Jag låg cirka en halvtimme efter schemat och en kollega väntade på mig för vi skulle göra en grej tillsammans. Jag var super stressad, och försökte gå så fort jag kunde med enorma sammandragningar hela tiden. Och en rygg som värkte. Eller jag vet inte om det är foglossningar. Men ont hade jag efter allt promenarade och lyftande.
Så när jag stod där i en brantuppförsbacke och hade så ont att jag inte kunde gå och det spöregna ute och vattnet rann över hela mig och jag frös om tråna som var dygsura. Och telefonen ringde och kollegan fråga var jag höll hus, om jag var på gång. Och jag hade två feta kassa med mat jag handlat åt en kund. Jag var trött, hade sovit 3h natten innan. Jag var kiss och bajsnödig. Jag var jätte hungrig. Och värsta halsbrännan och ont i nacken och huvudvärk. - Det var exakt i denna stund känslan infann sig att jag tänker nte jobba på ett par dagar innan jag blir bättre i ryggen!
Men nu är jag ju mycket bättre, och jag tror och hoppas att värken berodde på allt promenerande och alla lyft jag gjort under arbetsdagen. För jag orkar absolut inte gå hemma här i flera månader innan bäbisen behagar pluppa ut. KOmmer jag ju bli knäpp på riktigt..
Aja, där har ni iaf förklaringen till varför jag är hemma denna måndag fast jag borde jobba. Nu ska jag lägga mig i min nya soffa som vi köpte igår och läsa dagens DN. Sen blir det nog en promenix till affären för att köpa något gott att laga till middag.. förslag? :)
Iaf så jobbade jag dag på lördagen och började jobbet kl 06.45. Så hemifrån fick jag lov att gå ca kl 05.45. Jag trodde att det skulle vara morgon och full rulle ute vid den tiden som vanligt. Men ack så fel jag hade. Ute var det beckmörkt, spöregn och knäpptyst. Klunks! Jag som skulle gå ensam till tåget. Och jag som sett massa mysko gubbar i buskarna dom senaste dagarna. (Massa var lite att ta i, men en iaf). Jag brukar inte vara rädd, ibland är jag mindre försiktig än vad jag borde, men just den här morgonen var extra kuslig.
Jag väckte jimppe och förklarade för honom att jag oikeesti var lite skakis för att gå ut.
Jag - Jag är oikeesti rädd för att gå ut. Det är bara jag och alla som vill mig något illa som är ute kl 05.45 på en lördagsmorgon. Alla odds är som gjorde för att jag ska bli våldtagen och mördad.
Jim - Jaa, verkligen.. zzzzz
Jag- Men jag ringer dej om de är nån som håller på å mörda mig...
Jim- Zzzz.. inget svar.
Det var all stöd jag fick, så ei siinä muu auttanu ku lähtee käveleen. Aja, jag kom fram helskinnad. Men jag förundrades över hur Sthlm kan ligga så tyst och öde tidigt en lördagsmorgon.
På jobbet gick jag ett schema som innebär cirkus 7km gå i kuperad terräng. En massa backar upp och ner. Och det var ungefär vid kl 12 känslan att detta var den värsta dagen infann sig.
Jag låg cirka en halvtimme efter schemat och en kollega väntade på mig för vi skulle göra en grej tillsammans. Jag var super stressad, och försökte gå så fort jag kunde med enorma sammandragningar hela tiden. Och en rygg som värkte. Eller jag vet inte om det är foglossningar. Men ont hade jag efter allt promenarade och lyftande.
Så när jag stod där i en brantuppförsbacke och hade så ont att jag inte kunde gå och det spöregna ute och vattnet rann över hela mig och jag frös om tråna som var dygsura. Och telefonen ringde och kollegan fråga var jag höll hus, om jag var på gång. Och jag hade två feta kassa med mat jag handlat åt en kund. Jag var trött, hade sovit 3h natten innan. Jag var kiss och bajsnödig. Jag var jätte hungrig. Och värsta halsbrännan och ont i nacken och huvudvärk. - Det var exakt i denna stund känslan infann sig att jag tänker nte jobba på ett par dagar innan jag blir bättre i ryggen!
Men nu är jag ju mycket bättre, och jag tror och hoppas att värken berodde på allt promenerande och alla lyft jag gjort under arbetsdagen. För jag orkar absolut inte gå hemma här i flera månader innan bäbisen behagar pluppa ut. KOmmer jag ju bli knäpp på riktigt..
Aja, där har ni iaf förklaringen till varför jag är hemma denna måndag fast jag borde jobba. Nu ska jag lägga mig i min nya soffa som vi köpte igår och läsa dagens DN. Sen blir det nog en promenix till affären för att köpa något gott att laga till middag.. förslag? :)