En helt ny vecka har tagit sin början. Egentligen skulle ska jag jobba fram till onsdag, men efter att ha jobbat min värsta dag inom arbetslivet någonsin så vägrar jag jobba på ett par dagar. På onsdag ska jag nog vara i form igen! :)

Iaf så jobbade jag dag på lördagen och började jobbet kl 06.45. Så hemifrån fick jag lov att gå ca kl 05.45. Jag trodde att det skulle vara morgon och full rulle ute vid den tiden som vanligt. Men ack så fel jag hade. Ute var det beckmörkt, spöregn och knäpptyst. Klunks! Jag som skulle gå ensam till tåget. Och jag som sett massa mysko gubbar i buskarna dom senaste dagarna. (Massa var lite att ta i, men en iaf). Jag brukar inte vara rädd, ibland är jag mindre försiktig än vad jag borde, men just den här morgonen var extra kuslig.

Jag väckte jimppe och förklarade för honom att jag oikeesti var lite skakis för att gå ut.

Jag - Jag är oikeesti rädd för att gå ut. Det är bara jag och alla som vill mig något illa som är ute kl 05.45 på en lördagsmorgon. Alla odds är som gjorde för att jag ska bli våldtagen och mördad.

Jim - Jaa, verkligen.. zzzzz

Jag- Men jag ringer dej om de är nån som håller på å mörda mig...

Jim- Zzzz.. inget svar.

Det var all stöd jag fick, så ei siinä muu auttanu ku lähtee käveleen. Aja, jag kom fram helskinnad. Men jag förundrades över hur Sthlm kan ligga så tyst och öde tidigt en lördagsmorgon.

På jobbet gick jag ett schema som innebär cirkus 7km gå i kuperad terräng. En massa backar upp och ner. Och det var ungefär vid kl 12 känslan att detta var den värsta dagen infann sig.

Jag låg cirka en halvtimme efter schemat och en kollega väntade på mig för vi skulle göra en grej tillsammans. Jag var super stressad, och försökte gå så fort jag kunde med enorma sammandragningar hela tiden. Och en rygg som värkte. Eller jag vet inte om det är foglossningar. Men ont hade jag efter allt promenarade och lyftande.

Så när jag stod där i en brantuppförsbacke  och hade så ont att jag inte kunde gå och det spöregna ute och vattnet rann över hela mig och jag frös om tråna som var dygsura. Och telefonen ringde och kollegan fråga var jag höll hus, om jag var på gång. Och jag hade två feta kassa med mat jag handlat åt en kund. Jag var trött, hade sovit 3h natten innan. Jag var kiss och bajsnödig. Jag var jätte hungrig. Och värsta halsbrännan och ont i nacken och huvudvärk.  - Det var exakt i denna stund känslan infann sig att jag tänker nte jobba på ett par dagar innan jag blir bättre i ryggen!

Men nu är jag ju mycket bättre, och jag tror och hoppas att värken berodde på allt promenerande och alla lyft jag gjort under arbetsdagen. För jag orkar absolut inte gå hemma här i flera månader innan bäbisen behagar pluppa ut. KOmmer jag ju bli knäpp på riktigt..

Aja, där har ni iaf förklaringen till varför jag är hemma denna måndag fast jag borde jobba. Nu ska jag lägga mig i min nya soffa som vi köpte igår och läsa dagens DN. Sen blir det nog en promenix till affären för att köpa något gott att laga till middag.. förslag? :)