.höstdepp.
Idag har det varit första riktiga höst söndagen. Bara regn å äckel päckel. Jag är inte redo för en lång o mörk höst och vinter. Det är en evighet tills solen tittar fram igen. Jag har inte laddat batterierna fulla än.. Mer sol åt folket! Det var ju inte länge sen det var vår o jag satt här med stor mage å tänkte på sommaren. " 28 Juni, då måste bäbisen vara ute, å det är suvis å sommar o sol.. " Och visst hade jag rätt. redan 1 dag efeter beräknad var magen borta. Jaa, alltså bäbisen i magen iaf. Och hela sommaren är förbi.. Oj oj oj.. vad jag såg fram emot den här sommaren. Att få snusa nyfödd bäbis o bara njuuuuta. :)
Men tiden går framåt. Hela fem år (( hajja jag när jag läste P:s blogg. )) sedan jag åkte till opisto. kär som aldrig förr men ändå singel lämnade jag dalarna o jimppe för ett år i jämsä. Ensammaste 15-årigen på jorden kommer jag igåg hur jag satt på tåget o i högtalarna hördes " Hetken kuluttua Jämsä". KOmmer ihåg hur jag bad en tant ringa efter en taxi till mej. Jag hade ingen aning om varåt opisto låg. Så jag litade på att taxi gubben visste. O de gjorde han. Minns hur jag kom till opisto en dag efter alla andra. Just när jag steg in i aulan så hörde jag mitt namn. Så det var bara å gå raka vägen fram. O jag kolla på alla nötter som satt där i salen o tänkte "vad är det här för männiksor..jag känner inte igen nån.. jag kan inte prata finska... kan inte orgeln ramla över mig så att jag svimmar å vaknar upp hemma i sverige igen". Men orgel stod kvar, å gör det även idag. Och de visde sig att dessa nötter faktiskt var väldigt trevliga. Och att opisto blev de mest givande året i mitt liv. Jag brukar fundera på hur man skulle vara idag ifall man inte gått opisto. Jag tror opisto gav mig en hel massa som jag blivit utan iafll jag stannat hemma.
Fortfarande idag så drömmer jag ofta på nätterna att jag är i opisto. Och kan sakna det en hel massa fortfarande idag fem år efter. :)
Önskar man hade haft digital kamera när jag gick opsto. men nej, minns att det var en opistolainen som hade digikamera..skitstor var den. :)
men några bilder har jag från åren efter på dessa okända nötter som visade sig bli mina väldigt goda vänner tillslut. :)
Satu, Anna o Sussa på Merjas bröllop sep-07.
Anna, Janita, jag, elle, sussa o Heli.
Min vackra vän Merja. :)
Jokke, Matias o Mika. :)
Jaa, så utan opisto så hade jag bland annat ej lärt känna dessa människor. Tack opisto!
Själv har man kanske det där framför sig, skratta eller gråta?
Så sant som det var sagt. Hela ditt inlägg var så mitt i prick. sommaren och solen, var är den? dessutom är opisto det bästa år hittills tror jag. Så ottilia ska helt klart skratta tycker jag.