Besvikelsen var enorm när jag insåg att det inte fanns något bra på pass på f&s idag. Jag som skulle kunna åka dit med mamma, men nej. Kl 17 Jens medelpass, nääe tack.

Då har jag som sagt beslutsångest nu om jag ska följa med till Blge. BORDE egentligen följa med för att övningsköra, men vet i katten om jag orkar. Skulle kunna stanna hemma och städa mitt rum (= leta efter min plånbok) och gå ut på en promenix.

Jag är helt enormt dålig på att köra beslut. min nerver kolapsar på en gång i fall jag står inför ett beslut som måste beslutas fort. Det var som när jag kom hem från Finland, och skulle åka med viking line bussen. Jag hade redan betalt resan och ringde från jimppes mobil till mamma att komma och hämta mig. Då säger min mamma att dom är i Stockholm, snart på väg hem. Oj vad jobbigt de blidde för mig, att bestämma ska jag åka buss? eller med mamma? hur skulle jag kunna ringa från blge när jag var framme efter skjuts när mitt batteri var slut? Det är sådana här situationer min hjärna inte klarar av. Jag får bara lust att lägga mig på backen och skrika och fara som en liten barnunge.

Det konstiga är att de är saker som inte har någon som helst betydelse. Jag skulle komma hem till kära Östtjärna vilket beslut jag än gjorde. :)

//Tingeling