Jag är den största tid optimist som finns. Jag KAN inte sätta mig ner och plugga i tid. Jag går runt i ca en vecka innan, och har magsår och kan inte göra nånting och avstår från allt roligt för att jag ska "plugga". Jaha, och pluggar jag då? nää.

Tiden går och jag kan inte uträtta något vettigt för jag vet att jag borde plugga. Sen så är den plötsligt där. Kvällen jag hatar och har fasat för. Dagen före provet. :S
Nojaa, de börjar bra. Jag tar fram böckerna och lägger mig i sängen för att plugga.. Jag läser 2 sidor, och helt plötsligt i den mest spännande situationen då President Nixon håller på att göra inbrott i Watergate, så faller Jenitas ögon ihop, och...ZZzzz..

Klockan 18 slår jag upp ögonen med ett ryck och jag känner hur provet skaver i mitt samvete.
Jag bestämmer mig att sätta mig vid kösbordet för att undvika att falla i sömn. De går bra förutom att jag emellanåt måste uträtta massa viktiga saker. Prata i fonen, ut och övningsköra och äta mat. och massa annat viktigt. För jag har ju faktikst hela kvällen och natten på mig. För jagh ar ju sovit på dagen.


Allt skulle ju kunna verka bra, men kl 22.30 är jag så trött så Gorbatjov och alla andra Sovjetiska ledare blir en enda röra i mitt huvud.

Detta slutar med att jag tänker, tidsoptimist som jag är, att jag tar tidigare bussen till skolan. Och lägger ner boken och stänger mina trötta ögon. Jag hinner ju faktiskt plugga i morgon.

men när jag väl kommit hit på morgonen den stora dagen då provet ska äga rum, inser jag att 35 min är för kort tid för att lära sig allt om Kubakrisen, Berlinmuren, Berlinblockaden, Gorbatjov, Stalin, NATO och Warzawapakten. Alla bakomliggande orsaker och utlösande faktorer.

Så nu sitter jag här. Efter provet, och tänker, nästa gång, då raaaaaaaaaaaaaato ska jag börja plugga i tid.