I helgen var jag i Sthlm. Det var faktiskt väldigt trevligt! Hela lördagskvällen tillbringade vi i Globen1, där vi kollade på hästar. Stackars Jimppe fick hålla mig sällskap, men han verkade tycka det var helt ok att kolla på hästarna. Jag är verkligen en obotlig hästtjej. Aja, det är ju inte alls i samma grad som det vurit en gång i tia, jag tycker faktiskt gustafs korv är väldigt gött. :)

Men stormsteg in i vardagen...

igår kväll hade jag svårt att somna. Jag tänker för mycke, och eldar upp mig som raato. Börjar tänka på allt idiotisk alla människor gör, säger och hur konstigt allt är.
Jag förstår inte. Alla människor är så konstiga. Folk kan ju inte vara mänskliga när dom inte beteer sig som människor.

Världen är full av egoister, som bara tycker synd om sig själv. Jag menar, en vuxen människa KAN FAKTISKT leka glad, trevlig och snäll även om den innerst inne är en barnslig, bortskämd snorunge! Och en vuxen människa kan faktiskt leka att humöret är någorlunda jämt. Man behöver faktiskt inte visa för hela omvärlden att nu minsann är jag inte glad och jag har motgångar. Tack!

näj, nu ska vi inte vara sådär. Nu ska jag samla mig lite och lugna ner mig. :)

Jag saknar bara Finland. Dalarna är den sömnigaste platsen på jorden. Visst, det är perfekt den dagen man skaffar familj och ska bosätta sig permanent. Trygga, härliga och bekväma Dalarna. Men att bo här nu, i dagsläget och ca 3 år framåt är inte lockande. De människor som anser att dalarna är super bra, har bara ett alldeles för trångt perspektiv på omvärlden. Dalarna kan vara nice ibland, Jag tycker det är skoj å gå på nuorgam oftast,  men de är på något sätt ändå inte alls på samma sätt som i Finland.
i Finland finns det sådana människor som man bara saknar här hemma. Här hemma är allt så regelbundet, allt är förutsagt och konservativit. 

Mvh en måndagsgrinig Jenita.